Kläder jag vill ha

Jag försöker ju hela tiden bättra på mitt förhållande till kläder. Jag vet att billiga kläder från klädkedjor inte är bra för miljön och sällan av bra kvalitet och min vårdpeng-ekonomi mår inte bra av dyra klädesplagg så det blir inte så många köp just nu. Lite baskläder köpte jag i november och en svart klänning på 70 procent för ett presentkort jag fick till födelsedagen. Men nu plötsligt när det har blivit december så ser jag massa saker jag vill ha.

Som de här fantastiska jultröjorna som jag dreglade över redan förra året. Det bästa skulle ju förstås vara att köpa en till mig, en till sambon och en till barnet (och sedan ta mysiga bilder framför en julgran). Men det är ju helt onödigt, jultröjor har man bara några gånger om året och de är så off-season som det bara är möjligt resten av året.

Och så såg jag en fantastisk kjol från Tiger of SwedenBlondinbellas blogg. Den var ju perfekt längd, perfekt vippighet och perfekt allt (förutom i tvätthantering, vem orkar handtvätta kläder?). Men man kan inte lägga 170 € på en kjol när det mest extravaganta man gör är att bygga tågbanor och läsa böcker med en snart tvååring.

Men tänk vad fantastiska de skulle vara tillsammans. Se kollage här under för att bli impade:

3326632

Annonser

Bilslipsen

_DSC106116

Jag är, som ni kanske vet, inte stormförtjust i tydligt könade kläder. Tydliga pojk- och flickavdelningar med allt vad det innebär (blått och traktorer till pojkar, Frozen och glitter till flickor och att pojkars kläder är större i storlek och har mera rum, medan flickkläderna i samma storlek är mindre. En av de klädesplagg jag nog absolut inte hade tänkt köpa före jag fick barn var små slipsar (för vad gör de egentligen för nytta?!). Men så var jag till Polarn och Pyret-butiken i Vasa… och köpte en bilslips. Det är trots allt konfirmationer, examensfester och sånt på gång och ungen gillar onekligen bilar helt sjukt mycket. Så om han inte vill ha den runt halsen blir den säkert en bra distraktion i konfirmationskyrkan.

Spring i benen-pojken och den söta flickan

Se vad jag hittade i ett nummer av Allt om handarbete Sömnadsmagasin (8/2014):

_DSC054016_DSC054416

Ett typexempel på vad jag blir så otroligt sur över. Uppslagen handlar om att klä sig inför skolstarten. Först kommer pojken med spring i benen och på nästa uppslag finns flickan som är söt. ZNARK. Jag bryr mig inte om hur de olika kläderna ser ut eller att bara det ena paret skor passar för lek, men rubrikssättningen! Om det skulle vara så att jag prenumererade på tidningen skulle jag avsäga mig prenumerationen pronto men eftersom jag bara lånar den från biblioteket får jag väl nöja mig med ett argt blogginlägg. Här trodde jag att vi kommit längre, men tydligen inte… När ska vi komma bort ifrån det här att pojkar ska busa och flickor vara söta? Jag gör mitt bästa för att uppmuntra både stillhet och lek och hoppas såklart att jag skulle gjort likadant om mitt barn hade ett annat biologiskt kön.

Randiga byxor

Nu är det dags för att skrytblogga lite (det är väl sånt bloggar är till för?). Sambon har varit hemma två heldagar i streck vilket betyder att jag äntligen kan ta itu med såndär småprojekt som är omöjliga när man är ensam med bebis (som att blogga! slösurfa! vila på eftermiddagen! städa lådor!  äta frukost ifred!).

Och äntligen har jag kunnat ta fram symaskinen igen och uppdaterat ungens garderob! För ni vet väl att randiga byxor är på mode i år?

_DSC007016

Först plockade jag fram en tröja jag tröttnat på. Denhär lösa tröjan med trekvartsärmar har varit med i flera år vilket betyder att den blivit mjuk och skön av alla tvättar och mångtvättat tyg betyder ju också att färgrester och kemikalier försvunnit.

Ur garderoben tog jag fram ett par bekväma pyjamasbyxor från Molo som sitter bra på Johannes och la ut dem på tröjans ärmar. Och sen kommer det coola: jag klippte på fri hand utefter vad jag tyckte såg bra ut. Tanken var alltså att varje tröjärm skulle användas som byxben, dessutom gjorde jag byxorna lite längre eftersom mudden runt benet går att vika in. Sedan nålade jag ihop de två ärmarna (räta mot räta med mönsteranpassning) och sydde ihop dem. Sömmersketips från min mamma var att sicksacka ihop delarna eftersom tyget var lite stretchigt och jag hade varken trikånål, overlockmaskin eller stort tålamod.
Jag provade byxorna på barnet och klippte loss tröjans nedre mudd och använde en bit som mudd runt magen.

_DSC008816

Det svåraste och det som tog längst tid var att lyckas få en bild av barnet med byxorna på. Detta blev det bästa försöket.

Att hitta tillbaka till sin garderob

Sakta men säkert börjar jag använda kläder som jag inte använt på minst ett år. När jag blev gravid packade jag ner stora delar av min garderob för att undvika att jag plötsligt en dag skulle stå med jeans vid knävecken och att byxorna inte gick att dra upp. Långa toppar, låga jeans och koftor lämnade jag kvar i garderoben och använde både under graviditeten och nu sen under amningen. Och jag är så trött på dem. Jag har inte tidigare tänkt på hur mycket minnen det sitter i kläder, men alla kläder jag hade under graviditeten påminner mig om illamående osv. Dessutom har ju förstås min kropp förändras mycket och inga kläder passar längre på samma sätt som de gjorde innan graviditeten.

_DSC031211

Men nu har jag börjat packa upp lite kläder som varit nerpackade. Bland annat mina favoritights från Spanien som ser ut som en blandning av indiantält och julafton. Det är ett litet äventyr i vardagen att klä på sig gamla kläder och jag bara längtar tills jag får packa undan amningstopparna (helst skulle jag vilja elda upp dem, men det känns ju väldigt oekologiskt och oekonomiskt).

Och vet ni vad jag gjorde förra veckan? Jag köpte nya kläder. Nya som i nya från klädaffärer. Ni vet ju att jag förespråkar återvinning och second hand-shopping. Och stora delar av min garderob kommer från loppisar. Men det är ju så att kläder som använts av någon annan formas enligt någon annans kropp. Någon annan som kanske har lite större bröst, kortare ben, eller en dålig ovana att dra i tröjärmarna så de börjar se ut som trumpeter. Nya kläder, direkt från en klädaffär, har inte tvättats otaliga gånger, har inte formats efter någon annnan kropp. Nya kläder töjer sig enligt din kropp och dina ovanor.

Och vet ni vad jag köpte? Toppar med spagettiband! Det kändes som om jag var fjorton igen.