Årets julkort

Årets julkort är klara och i år fick ett och ett halvt-åringen i allra högsta grad vara med i pysslandet.

_dsc0424116

Jag gjorde det enkelt för oss. Färdiga kort, fingerfärg och ett barn som nyss hade ätit gröt och därmed var lugn och glad var vad som behövdes. Och en pensel att måla färgen på handen och en svart bläckpenna att skriva med.

_dsc0420116

Vet inte om det blev så värst juligt dock? Är man lite makaber av sig så ser det ju onekligen mer ut som en blödande skräckfilms-hand än en julig hälsning. Barnet var dock stolt och visade glatt åt mottagarna hur han hade tryckt sin hand på kortet.

Förra årets julkort såg ut så här. Jag är fortfarande i chock över att jag klarade av att vara så pysslande av mig förra året.

Annonser

Femtioårskalas

_dsc0446116

I helgen var vi en tjugofemtimmarsrunda till Bergö. Där var vi på femtioårskalas och ni får bara se en bild på förrätten.

Nu är vi hemma. Sambon är på jobb, J ser på senaste Babblarna och jag borde göra den vanliga förmiddagsplockrundan. Ni vet, bädda sängar, fylla en tvättmaskin, planera mat för dagen, städa undan frukostgrejerna. Men istället flyttar jag över bilder till datorn och skriver ett blogginlägg (hu! värsta sortens barnmisshandel.) Bara J somnar i eftermiddag är det dags för att plocka fram julklapparna. I år blir det mest svartvita-paket. Spännande!

Dagens sämsta

Jag är på dåligt humör idag. Jag har hela hösten lekt med tanken på att jag ska skriva gradu i vår. För jag vill ju bli klar. Jag vill inte bara vara en avhandling från att bli fil.mag och sedan ge upp när jag ser målsnöret. Så jag har velat fram och tillbaka och till slut har jag kommit fram till att det inte skulle vara så dåligt om J skulle gå några timmar i veckan på dagis. Då skulle jag kunna skriva gradu och bli klar i sommar. Så idag har jag ringt runt och fått det bekräftat att om J är på dagis (fast bara en timme i veckan) så försvinner all vårdpeng och såklart kommer en dagisräkning till. Dagisräkningen var jag såklart beredd på, men den flexibla vårdpengen är tydligen öronmärkt till enbart arbetande. Det borde ju inte vara en så stor skillnad på en person som jobbar 50 % och en person som studerar 50 % kan man tycka, men tydligen är det. Studerar man på deltid har man alltså inte rätt till varken studiestöd eller något annat stöd. Och 400 € mindre per månad är ganska mycket. Så mycket att det kanske inte ens är värt att kämpa för en examen.

Adventsljusstaken är ur synk

_dsc0419116

Jag vet inte hur det är med era adventsljusstakar, men min användning av adventsljusstaken i år är under all kritik. Det enda positiva med den är att jag har en likadan som UnderbaraClara. Jag plockade inte ens fram min adventsljusstake när det var första advent utan den placerades på matbordet först efteråt. Dessutom så la jag i tre hela ljus och ett redan använt så att det skulle verka som om jag redan hade eldat. Och när andra advent kom, tror ni att jag tände det andra ljuset? Nej. Det andra ljuset tände jag i lördags, så att jag skulle vara  i synk  den tredje advent. Men bilden av ljusstaken är från idag, så ni kan ju räkna ut att inget ljus blev tänt tredje advent heller.

Med den här farten är det väl lika bra att packa ner den genast och istället plocka fram den när det är dags för tredje advent nästa år.

Kläder jag vill ha

Jag försöker ju hela tiden bättra på mitt förhållande till kläder. Jag vet att billiga kläder från klädkedjor inte är bra för miljön och sällan av bra kvalitet och min vårdpeng-ekonomi mår inte bra av dyra klädesplagg så det blir inte så många köp just nu. Lite baskläder köpte jag i november och en svart klänning på 70 procent för ett presentkort jag fick till födelsedagen. Men nu plötsligt när det har blivit december så ser jag massa saker jag vill ha.

Som de här fantastiska jultröjorna som jag dreglade över redan förra året. Det bästa skulle ju förstås vara att köpa en till mig, en till sambon och en till barnet (och sedan ta mysiga bilder framför en julgran). Men det är ju helt onödigt, jultröjor har man bara några gånger om året och de är så off-season som det bara är möjligt resten av året.

Och så såg jag en fantastisk kjol från Tiger of SwedenBlondinbellas blogg. Den var ju perfekt längd, perfekt vippighet och perfekt allt (förutom i tvätthantering, vem orkar handtvätta kläder?). Men man kan inte lägga 170 € på en kjol när det mest extravaganta man gör är att bygga tågbanor och läsa böcker med en snart tvååring.

Men tänk vad fantastiska de skulle vara tillsammans. Se kollage här under för att bli impade:

3326632

Julklappar i trä från Lidl

Nu ska jag bjuda er på en riktigt suddig bild. Dålig ljus är det eftersom jag tog bilden i bastun. Och suddig är bilden eftersom jag hade bråttom för att barnet nyfiket följde efter och jag ville ju inte att han redan nu som ett och ett halvt år gammal ska inse att det är föräldrar och släktingar som köper alla julklappar.

_dsc0403116

Jag skickade sambon för att köpa trägrönsaker från Lidl som J ska få av oss i julklapp. Av någon anledning så har han nästan bara fått motorfordon i presenter. Och det förstår jag, för han blir så lycklig när han får en bil eller en traktor (vem vill inte ge barn en present som uppskattas?). Inget illa om presenter så klart, och inget illa om motorfordon heller men jag tror ju att barn mår bra av att ha flera sorters olika saker att leka med. Att barn mår bra av att ha pussel, dockor, muggar, böcker, bilar, pysselsaker, bollar och så vidare oavsett om de har en snopp eller snippa. Så därför tyckte jag att vi skulle satsa på lite köksgrejer till jul även om det kanske inte kommer att bli favoritleksaken.

Så igår när sambon stod på Lidl i Jakobstad ringde han och började fascinerat berätta om alla möjliga tåg- och bilbanor som fanns (typ som Brio-banorna) och jag gav honom fria tyglar. Ni kan ju säkert gissa hur många paket han kom hem med? 6 stycken. Alla tågbanor och förlängningsbitar och fordon får dock vänta till nästa jul (eller tvåårsdagen?). I år är det frukt och grönsaker som gäller.

Första pepparkaksbakningen

_dsc0392116

I onsdags vid föräldrabarn-gruppen var det dags för pepparkaksbakning. Några hjärtan, klockor och en halv gumma stansade J ut och så fick vi ta hem dem i en julig papperspåse med namn på. Och ingen åt av degen! Hurra!

Annat barnet numera kan: rörelserna till imse vimse spindel, säga ”pappa” (äntligen! haha!) och bygga tåg- och bilbanor så det står härliga till.