Bilslipsen

_DSC106116

Jag är, som ni kanske vet, inte stormförtjust i tydligt könade kläder. Tydliga pojk- och flickavdelningar med allt vad det innebär (blått och traktorer till pojkar, Frozen och glitter till flickor och att pojkars kläder är större i storlek och har mera rum, medan flickkläderna i samma storlek är mindre. En av de klädesplagg jag nog absolut inte hade tänkt köpa före jag fick barn var små slipsar (för vad gör de egentligen för nytta?!). Men så var jag till Polarn och Pyret-butiken i Vasa… och köpte en bilslips. Det är trots allt konfirmationer, examensfester och sånt på gång och ungen gillar onekligen bilar helt sjukt mycket. Så om han inte vill ha den runt halsen blir den säkert en bra distraktion i konfirmationskyrkan.

Annonser

G som i gradudag

_DSC004816

Dag två som jag sitter och skriver gradu! Eller snarare: dag två som jag läser böcker, antecknar, skickar in studieplan för granskning, kollar upp biblioteks sommaröppethållningstider, bläddrar genom tidningsurklipp. Ungefär nu blev jag så klar att jag kan börja med själva skrivandet men då börjar det bli dags att gå från mitt ”arbetsrum” (lägenheten bredvid). Så imorgon blir det att skriva för hela slanten. 5-8 sidor har jag tänkt (och nu när jag har skrivit det på internet så måste jag ju leverera).

Ett år, två månader och tretton dagar

Jag har ju avslutat min serie med månadsinlägg kring vad bebisen kan och gör. Men jag tänkte ändå bjuda på en kortare sammanfattning om vad bebisen barnet kan numera:

– Det riktiga gåendet började han med i april (i två månader fick vi honom lurad att ta några steg men aldrig mer). Men plötsligt klickade gå-biten och nu går han som om han inte gjort annat. Och som han älskar när vi ”jagar” honom i lägenheten, då pinnar de små benen på ordentligt!
– Han älskar sina böcker så mycket att denna mamma blir alldeles trött i halsen när det är dags för sjätte omläsningen av Katja är inte trött-boken. Han sitter också gärna själv och bläddrar i böcker.
– Vissa dagar går hans mun i ett och han pratar på och det märks att han nog har nån avsikt med sitt pratande. Men vi förstår inget annat än ”mamma” och ”krrr” (bil/traktor) hittills.
– När jag letar efter något i lägenheten går han efter och låter ”hmmmmmm” och letar flitigt han också.
– Han fattar typ allt numera. Vad jag än säger åt honom att hämta, går han och hämtar.
– Han blir otroligt kränkt när vi inte låter honom pilla på diskmaskinens knappar och spisens vred. Tårarna! Argheten! Då brukar han gå och tugga/slicka på något som är nära (t.ex. handtaget på kökslådan) för att sedan smyga tillbaka till spisen/diskmaskinen och göra ett nytt försök.
– Han sover upp till 3,5 timme på eftermiddagarna. Men är vi någonstans så klarar han sig med bara en kvarts sömn.
– Han klär av sig (lösare) tröjor själv. Och ibland kommer han med kläder han vill ha på sig.
– Fyra tänder uppe och fyra tänder nere har han haft länge. Och länge har åtta tänder till spruckit genom lite, men nu verkar de jobba igen så snart är de väl helt genom tandköttet.
– Förra veckan fick han vara till simhallen för första gången. De första 25 minuterna satt han i plaskbassängen med mungiporna neråt och tittade på alla, men efter det dök det till och med upp några leenden och lite prat.
– Äter fortfarande som en häst och vägrar aldrig äta. Älskar klämmisar och att få dricka vatten ur vattenflaska.
– Skriker så fort jag vill göra något eller äta något. Är pappa hemma så bryr han sig inte lika mycket om vad jag sysslar med.
– Kör gärna runt med bilar på golvet och ser gärna på när jag leker med duplo så att han sedan får dra loss alla duplo-bitar från varandra. Staplar också koppar i varandra och då tar han ofta paus efter varje för att klappa i händerna för att han tycker att han har gjort något bra.
– Enligt min högst oprofesionella uppskattning är han 83 cm och 12,5 kg.
– Klädstorleken är 86-98. (Det är främst tröjor som måste vara extra stora för att den lilla magen ska ha rum…)
– Använder pottan flitigt. Efter att jag varit till Umeå hade han en dipp där han vägrade pottan nästan en hel vecka. Men vi väntade ut honom och nu går det bra igen.

_DSC094616.jpg

Badrock har han ibland också. I två sekunder ungefär, tills han trasslat in sig i allt tyg och sen plötsligt är badrocken i en hög på golvet medan han sätter av åt ett annat håll.  

Årets loppisfynd

Jag bara måste få visa er årets (hittills) bästa loppisfynd. Klädhängare i gult, vitt, blått och grönt som passar kläder i storlek liten.

_DSC091516

De blåa har tåg på sig, de gula fåglar, de vita nallar och de gröna bilar. Förutom att hänga kläder på dem så fungerade de utmärkt som leksaker eftersom Johannes glatt plockade runt dem på mattan och sorterade dem i olika högar (läs: spred dem runt omkring sig).

_DSC092616

Givetvis skulle jag gärna ha några röda också för att pigga upp färgskalan, men dessa tio var de jag hittade (en fyra för alla). Jag får hålla ögonen öppna om jag råkar hitta några till i liknande modell. Men eftersom vi inte ens har ett klädskåp ännu (bara två byrålådor) så brådskar det ju inte riktigt med fler hängare eftersom de just nu bara hänger tomma i linneförrådet. Men den som väntar på något gott och så vidare…

 

Tredje torsdagen i maj

Jag har varit typ sängliggande sedan gårdagens tre kortisonsprutor i benen eftersom jag fick order om att inte röra på mig så mycket så att kortisonet hålls på plats. Så vad passar bättre än att uppdatera bloggen? Lovar att spotta ur mig flera blogginlägg (och tidsställa dem) så att det dyker upp några inlägg nu som då.

_DSC000716

Mitt fantastiska sällskap just nu. Frida Skybäcks historiska roman Polarnatt (redan utläst…), tredje boken om Bridget Jones och en plåtask med franska chokladtryfflar som jag fick till julklapp. Man kan ju inget annat än gilla jultomtar som kombinerar mina två favoritgrejer a) choklad och b) fina plåtaskar.  

Bäst i veckan hittills.
Gårdagens läkarbesök. Även om jag kanske allra helst i världen skulle vilja flytta till Bergö så kan jag inte eftersom jag har världens bästa reumaläkare i Jakobstad.
Sämst i veckan hittills.
Jag har fått ny medicin. ”1000 gånger starkare än cancermedicin” informerade min läkare och så informerades jag om att jag ska ta medicinen på kvällen (en gång i veckan) eftersom jag kommer att bli illamående och trött (ungefär som graviditetsillamående). Hurra. Not. Det blir alltså ”spännande” på fredagsmorgonen om jag alls kan röra mig eller om jag måste fortsätta sängliggandet med salta kex som sällskap.
Där har jag ont.
Ingenstans just nu.
Det tänker jag mycket på. 
Mitt lilla loppisbord. Jag förde några kassar med saker till Combo i måndags, och eftersom man kan följa sin försäljning i realtid på Kirppari-Kalle så uppdaterar jag konstant.
Det klär jag mig i.
Just nu stickade knäsockor och shorts.
Till helgen ser jag fram emot.
Kanske äta hamburgare från Nykarlebys numera enda hamburgarställe?  Och att folk köper alla mina loppissaker så att jag får köpa något nytt till mig själv.
I lurisarna hör jag.
Lurisar? Vet inte om jag ens har några lurisar i liv eftersom ettåringen gillar att ta saker och lägga dem på de mest oväntade ställena (eller i roskis). I tre dagars tid har vi konstant letat efter duplotraktorn utan framgång, och då bor vi ändå bara på 67,5 kvadrat.
Det dricker jag.
Vatten. Inte ens lite alkohol får jag hälla i mig eftersom min nya medicin inte ska kombineras med sprit. Här trodde jag att jag efter åratal (av graviditet + amning) äntligen snart skulle få smaka på det fantastiska rieslingen jag köpte för tre (!) år sedan…
På fredag händer detta.
Jag ska uppdatera min loppissida mest hela tiden.
Å på lördag det här.
Samma som fredag antagligen. Och så var det visst något om hockey… Åh vilket glamoröst liv jag har.
Söndagen tillbringas så.
Samma som fredag antagligen. Och så ska jag gå ner till cykelförrådet och skruva lite på cykeln så att jag lyckas få på en ny pakethållare och cykelstol.
Och mest av allt önskar jag detta.
Att min medicin fungerar. Och ett hus med kakelugn så klart men det är ju så självklart att det inte behövs skrivas ut (vem vill inte ha det liksom?).

Danmarks Eurovision-bidrag

Ni som känner oss på riktigt vet ju vad ettåringen heter i för- och efternamn. Och en enkel googling visar att hans namne finns i Danmark och är skådis. (Vi googlade inte innan vi bestämde namn, så jag är glad att det är en skådis han delar namn med, det kunde ju också vara en massmördare…) Men uppenbarligen är skådespeleri inte det enda Johannes Nymark i Danmark kan eftersom han igår uppträdde i Eurovision för Danmarks del.

Kanske det är ett omen om vad ettåringen ska bli när han blir stor? Svartklädd pojkbandsstjärna som inte går vidare till final…

Resfeber gånger två

Jag har inte bara varit upptagen med att njuta av den plötsliga sommarvärmen, jag har också hunnit ha resfeber och vara ute på äventyr två gånger den senaste tiden:

WP_002362

Först åkte jag tågresa ner med ettåringen till Åbo för att opponera på ett graduseminarie. Det var överlag lyckat om vi bortser från sånt som snö i Tammerfors (26 april!) och brandalarmet som väckte mig mitt i natten och jag fick rusa ut från hotellet med en sovande bebis i famnen (det var en gubbe som försökte värma bröd i mikron!).

WP_002390

Och i fredags reste jag över till Umeå med min mor och syster. Varken småbarn eller brandalarm figurerade på resan vilket innebär att jag fick både sova ostört och prova tröjor i en klädbutik utan att samtidigt leka tittut med hyttdörren. Jag tror jag återkommer om Umeå-resan senare eftersom vi bl.a. bodde på ett drömmigt hotell och hade strålande väder.