Projekt Ines

_DSC003916

När vändagsrosorna gick från att vara knoppar till att slå ut ordentligt började jag läsa Projekt Ines. Fem kvinnor i inbördeskriget 1918 av Anna Lindholm. Det blir bara några sidor per dag men jag gillar den massor. Historia, feminism, inbördeskrig, tonårstankar och sånt i en salig blandning.

Annonser

3 x vintertid

_DSC001416_DSC001516_DSC003316

Vi är på söderut och ägnar den mesta av tiden åt att se på snön och på de rosa rosorna förstås. Här dök det plötsligt upp massor med snö, så ungen har fått testa på sådant som att sitta på en spark och bli dragen ett varv runt båthuschhagan i pulka.Festligt med snö!

En runda till Combo

WP_002025

En dag för två veckor sedan höll jag på och klättrade på väggarna alltför mycket så jag tog vagnen med innehåll med mig och åkte med sambon när han skulle till skola i Vasa. Det var snöigt och vitt och vi gick på loppistur.

WP_002026

Vi gick till Combo där hyllorna såg ut ungefär så här. Kläder, inredning och allt annat en kan tänka sig. Ungen försökte klättra ur vagnen ungefär tvåhundra gånger.

WP_002028

Och så här såg min handelskorg ut innan jag gick till kassan. En brio-anka, en klänning till mig själv, en tröja till mig själv, tre par collegebyxor till ungen, en flätad korg som jag tänkte använda till kruka, en inredningstidning, fyra pocketböcker, klosspussel till ungen (ett sådant där som beroende på hur man snurrar kuberna kan man få fram sex olika motiv). 25 euro sammanlagt.

11 månader!

Elva månader, a.k.a snart dags för födelsedagskalas! Och som tur är har han inte ännu fattat grejen med presentpapper och presentsnören, så med lite tur får hans ivriga mamma öppna alla paket…

Storlek: stor och lång. Min högst oproffessionella åsikt säger att han antagligen är 77 cm och 11 kilo.

Klädstorlek: 80 och 86 och 90 (så länge man rullar upp ärmarna lite).

Utseende: Glad och söt.

Humör: Glad och nöjd för det mesta, lite mer oförnöjd i början av tiomånadersperioden men nu är det bättre igen. Men det märks att han är väldigt mammig och när vi är själva på dagarna är han ibland rejält gnällig om han inte får vara fastklistrad i min famn. När det är fler människor i lägenheten bryr han sig inte så mycket om att vara nära mig.

Äter: Denna månad har vi jobbat hårt med att introducera det egna ätandet. Fortsättningsvis äter han morgongröt, lunch, mellis, middag och kvällsgröt. Men vi försöker åtminstone att ha honom att äta själv en måltid. Inte gröten förstås, men små bitar av kokta grönsaker, avokadobitar, brödkuber, bananbitar och sånt blir han allt skickligare att pricka i munnen. Även om antalet bitar på golvet ibland är fler än de som hamnar i munnen. Ammar två gånger (en gång på kvällen och en gång under sena natten/morgonen).

Tycker om: att bläddra i böcker, leka tittut-lekar, krypa runt i lägenheten, gå med gåvagnen. Blir väldigt lugn och beskedlig när vi börjar klä på honom ytterkläderna och han inser att han ska få gå ut och sova dagsvilan (som han ibland drar till med över tre timmar! guld!).

Tycker inte om: när sambon öppnar ytterdörren när han kommer hem. Jag antar att det är det plötsliga ljudet av nyckeln i låset som gör att han alltid försöker gömma sig i min famn då. När han inser vem som kommer så är han idel solsken igen.

Övrigt: Står och går (med stöd). Ofta går han sidledes längs med soffan eller framåt med hjälp av gåvagnen. Under månaden han han också lärt sig stå längre stunder utan stöd även om det alltid blir svajigt när han inser att han inte håller i sig. Pratar en hel del ljud. Hostar på beställning (frågar man om han har hosta så kommer alltid en hostning till svar). Hjälper till när man ska lägga på kläder och speciellt vantar. Har börjat använda pottan (till både det ena och det andra!) Precis i slutet av tiomånadersperioden började han klappa i händerna (fortfarande väldigt okordinerat och försiktigt såklart).

WP_001977.jpg

Gåvagnen (en julklapp) har blivit en riktig hit. I början var han lite skeptisk men alltmer stiger han upp vid vagnen själv och går iväg.
p.s. vi provade ett nytt mode denna dag och knäppte bodyn utanför byxorna. Vi gör inte sånt varje dag. 

Böcker i januari

Hej vilken trist månad januari var. Alla i familjen har hunnit vara sjuka, vädret var superkallt eller superhalt och sambon var borta klockan runt mest hela tiden. Dessutom har jag haft svårt att slappna av på kvällarna och somna.
Så min lästa böcker-hög i januari har varit enorm, eftersom jag alltid läser när jag inte kan sova.

David Lagercrantz: Det som inte dödar oss
Andrea Kane: Flickan som försvann
Kaya McLaren: Sparkle
Katja Kettu: Barnmorskan
Anna Laestadius Larsson: Barnbruden
John Ajvide Lindqvist: Lilla stjärna
Sofia Hallberg: Mina fräknar
Stina Jonsson: Att äta crème brülée
Rosa Liksom: Sånt är livet
Jo Nesbö: Polis
John Green: Katherine-teorin
Birgitta Stenius: Från och med nu
Benjamin Alire Sáenz: Livets outgrundliga mysterier
Sophie Kinsella / Madeleine Wickham: Dubbelbokat
Graeme Simsion: Projekt Rosie
Graeme Simsion: Rosieeffekten

Inspirerad av Bokbabbel stjäl jag hennes månadssammanfattningsfrågor:

Månadens bästa: Rosa Liksom. Katja Kettus Barnmorskan var rätt så äcklig, men det är nog absolut den jag kommer komma bäst ihåg av månadens böcker (och det är ju i sig ett bra betyg). Benjamin Alire Sáenz Livets outgrundliga mysterier var stundtals en riktigt bra ya-bok, vem gillar inte att läsa om homosexuell kärlek liksom. Lilla stjärna var också bra! Snart har jag väl nämnt alla böcker jag läste denhär månaden….

Månadens sämsta: Alltså jag vill inte peka finger och sådär men ibland är det ju himla tydligt varför en del böcker ges ut av mindre förlag och inte av de stora.

Månadens överraskning: Antalet böcker (16 st!), och de flesta hade jag ingen förhandskunskap om utan lånade dem mest för att de stod på bibliotekets snurra.

Månadens besvikelse: Millenium-fyran absolut! Ämnet var så trist så jag dör. Annars har bokhora skrivit bra om boken t.ex. här. Gillade också Projekt Rosie, så kan inte riktigt släppa hur trist jag tyckte att Rosieeffekten var

Extrafråga: Bästa omslag: Rosieeffekten, det här omslaget.

Examensbeviset

12695144_1091482984205028_1843431670_o

Som ett brev på posten kom det då sen äntligen, examensbeviset. Det hör väl till att vifta med det på alla sociala medier för att folk ska förstå att man åstadkommit något. I två sekunder ungefär kollade barnet på betyget, sedan blev brandbilen från Brio mycket mer intressant. Jag måste erkänna att jag inte heller var så intresserad. Vi firade sent en kväll med varsin bit daimtårta från Almondy (som saknade bitar av chokladöverdraget! Skandal!). Det verkar som om tiden när man skålade i skumppa för minsta lilla bedrift är över…