Kraschen

Så vi var i Åbo. Jag försökte läsa så många böcker som möjligt och hitta alla ord jag tappat bort. Det gick ganska bra och jag hann till och med med trettiofyra ledighetsminuter i en second hand-affär för barn. Där köpte jag alltför stora utekläder tills lillpysen har växt till sig något år och två stora plastdinosaurier med namn på magen.

Och sen gick det ju som det alltid går när jag har det för stressigt ens i tre sekunder. Den stora tröttkoman övermannade mig och en smygande förkylning dök upp. Jag brukar ju inte blogga så värst mycket om min utmattningsdiagnos som snart har två år på nacken. Men den har verkligen gjort min stresshantering kring vissa saker obefintlig. (”Vissa saker”: typ allt som handlar om studier och prestationer som inte blir som jag hade tänkt det på förhand.) Men nu börjar jag se något form av ljus i tunneln och jag har bakat julgodis och paketerat in klappar och läst böcker och sovit djupt varje natt. Det enda jag hoppas på nu är lite snö här i Nykarleby. Eller här får det komma mycket, hem-hemma får det bara komma lite snö så att pappa inte blir tvungen att fira jul med att ploga snö.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s